Delaktighet är ett brett begrepp och åsikterna om hur det definieras går isär. Inom olika delaktighetsprojekt har man därför föredragit att undvika alltför strikta definitioner och varit öppen för olika kompletterande tolkningar.
I Finland talar man om delaktighet och deltagande. Man föredrar att skilja på begreppen delaktighet och deltagande, även om man på engelska kan använda termen ’participation’ för båda begreppen.
Många aspekter av delaktighet
Delaktighet omfattar samtidigt både sociala och politiska aspekter. Det innebär tillhörighet och gemenskap, samt att man kan påverka gruppens eller samhällets stämning så att en större grupp individer kan uppleva delaktighet. Samtidigt innebär delaktighet möjligheten att delta i beslutsprocesser och påverka de beslut som fattas i samhället. Delaktighet är något som stärks genom deltagande, det handlar alltså inte om att delaktighet skulle vara någon särskild typ av deltagande. Med delaktighet avses inte enbart deltagandets form eller kvalitet, utan syftar på förhållandet mellan individen och samhället ur ett bredare perspektiv.
Man har också tagit fram motsatsbegrepp för delaktighet, såsom likgiltighet, marginalisering och alienation. Delaktighet kan beskrivas som
- aktivitet och deltagande
- intresse för miljön och omgivningen
- vilja att påverka
- att ta del av samhällets resurser och möjligheter
- att hitta sin plats i förhållande till samhällets olika verksamhetssystem
- att leva i kontakt med sig själv, sin miljö och det omgivande samhället.
Delaktighet varje dag
Delaktighet kan inte förverkligas enbart genom kortvariga ”delaktighetsupplevelser”. Utan ungdomar måste ha möjlighet att delta i verksamhet och processer på alla nivåer och i alla aspekter. Ända från idékläckning till utvärdering av idéns genomförande. För att delaktigheten ska bli verklighet behövs olika grupper där unga har möjlighet att vara aktiva deltagare och där de bli hörda och sedda som individer. Delaktighet realiseras genom att man agerar tillsammans så att var och en har möjlighet att handla och makt att påverka gemensamma ärenden inom gruppen eller samhället. Makt och aktivt aktörskap innebär att individen som medlem av samhället får ta ansvar för den grupp man tillhör och frågor som gäller den. Delaktighet kan alltså ses som ett etiskt och demokratiskt ideal.
Delaktighet är makt
Delaktighet handlar också om vem som har makt att bestämma: vem beslutar om hur man främjar kommuninvånarnas lagstadgade möjligheter att delta i kommunens verksamhet, vilka ärenden de får påverka och vilka metoder och resurser som används för påverkansarbetet.
När en person är delaktig i något har hen åtminstone i någon mån makt att påverka saken i fråga. Hen kan bli hörd i samband med beslutsfattandet eller delta i beslutsprocessen, vare sig det handlar om kommunens idrottsbudget, skolans vårutflykt eller personliga ärenden. Delaktighet utan reella möjligheter att påverka är bara skenbar delaktighet.
Utveckling av delaktigheten
Delaktighet föds inte av sig själv. Tolkningarna i fråga om delaktighetens innehåll och former varierar, och därför är delaktighet som begrepp är ett slags ’tomt kärl’. Det innebär att de som arbetar med delaktighet kan fylla begreppet utifrån sitt eget perspektiv. Delaktighet betyder följaktligen olika saker inom olika verksamhetsområden.
Inom ungdomsarbetet har begreppet eller definitionen av det stött på kritik, eftersom verksamhetsformerna, hur välmenande de än är, ofta utgår ifrån ramar som de vuxna och auktoriteterna har fastställt. Deltagarna kan ha svårt att påverka redan fastslagna ramar och mål för verksamheten. Inom verksamheter som utgår ifrån ungdomarnas egna idéer kan det vara en utmaning att verksamheten i sig kräver att de unga själva är aktiva.
Delaktighetsarbetet i sig grundar sig på olika föreställningar om exempelvis politisk aktivitet och vilka målgrupper man vill nå, eller på bilden av hur en aktiv ung person ska vara. De vuxna som arbetar med delaktighet måste vara beredda att kritiskt granska sina egna förutfattade föreställningar och godta att ungdomarnas mål och sätt att handla kan skilja sig från det som de vuxna ursprungligen förväntat sig.
Texten grundar sig på följande källor
Boldt, G. (2021) Citizens in Training: How institutional youth participation produces bystanders and active citizens in Finland. Tammerfors: Tampereen yliopiston väitöskirjat.
Gretschel, Anu & Myllyniemi, Sami (2021) Kuulummeko yhteiskuntaan? Työn ja koulutuksen ulkopuolella olevien nuorten käsityksiä tulevaisuudesta, demokratiasta ja julkisista palveluista. Helsingfors: Kunnallisalan kehittämissäätiö.
Kiilakoski, T. ., Gretschel, A. ja Nivala, E. (2012) Osallisuus, kansalaisuus, hyvinvointi. teoksessa, Anu Gretschel & Tomi Kiilakoski (toim.) Demokratiaoppitunti. Lasten ja nuorten kunta 2010-luvun alussa. Helsingfors: Nuorisotutkimusverkosto/ Nuorisotutkimusseura, julkaisuja 118, 9–34.
Nivala, E. ja Ryynänen, S. (2013) Kohti sosiaalipedagogista osallisuuden ideaalia. Sosiaalipedagoginen aikakauskirja (14), 9-41.
Thomas, N. (2007) Towards a Theory of Children’s Participation. International Journal of Children’s Rights. Vol. 15(2007), 199–218.
Vuorela, T. & Veräväinen, K. (2000) Uutta osallisuutta pienin askelin. Osallisuushankkeen I vaiheen arviointi. Helsingfors: Suomen Kuntaliitto, HAUS Hallinnon kehittämiskeskus.